Vet inte vart jag ska börja. Försöker rota runt i känslan jag känner varje gång någon frågar hur det känns inför resan. Jag vet inte. Eller jo, jag vet att jag är sjukt pepp, rädd, förväntansfull, nervös, glad, trygg, stressad, lugn, ledsen, orolig, hypead, ALLT! Känner så mycket känslor att jag knappt vet vad jag känner.
Mindre än en vecka kvar nu, sen bär det av mot Mellanöstern. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Det är så ofattbart på nåt sätt, vilken otrolig chans vi fått! Hur mycket jag än rest tidigare så känns det inte som att jag kan förbereda mig på detta..Taggad till tusen! Så varför känner jag mig som en tickande känslobomb!?
Ja säg det ni. Har en fantastisk kille som jag inte är dösugen på att lämna i fem veckor.. En fantastisk praktik-plats där jag verkligen stormtrivdes.. En liten oro över att omständigheterna är som de är i Palestina och Israel atm.. En blandning av detta i guess. I fredags kom ett mail med vad vi behöver ha gjort tills måndag (lite för mycket saker if you ask me) samt att vår lärare prtata med UD och det är fortfarande okej att åka till Jerusalem. Hon skrev även att om våldet trappas upp ytterligare kan vi få utgå från Tel Aviv istället. Det löser sig (hoppas jag).
Imorgon börjar förberedelsegrejerna på riktigt, vi ska träffa våra handledare från både Palestina och Israel i Adobe connect, läsa in artiklar, ha tre seminarier, massa matnyttiga föreläsningar och liksom försöka landa lite i vad som är på gång. Tisdag och onsdag på samma sätt. Detta varvat med att inhandla en massa måsten, växla pengar, packa lite i taget, gosa med Erik, lämna tillbaks böcker, skriva ut papper, krama på mamma, mm kommer hålla mig sysselsatt i veckan. På torsdag är tanken att vi ska förbereda aktivitet att hålla i på Västbanken. Och snart blir det resa av! Jag som ÄLSKAR att resa! Stört känns det. Tar mycket styrka i att jag ska resa med så fantastiska människor.
Det har verkligen varit fullt upp sen senast, lagt mycket krut på praktiken, man orkar inte mycket annat. Man lever för helgerna i vanlig ordning. Var i Lund en sväng och det var lika fantastiskt som alltid, så bortskämd! Helgen bjöd på kantarellmacka som välkomstpresent, burgare på Casual Streetfood med en mumsig IPA, middag + rödtjut + besserwisser, brunch och så mycket skönt häng - puss på er! Tacksittning med tema barnkalas var kul med, och förra helgen var det halloween-ferre i norpan. Denna vecka kom brursan på besök från Maltat, i fredags var vi och spelade biljard och det var mycket trevligt. Idag har vi varit på söndagsmiddag i Mjölby hos Es föräldrar. Oj så mycket skryt det blev! Det var ju inte ens meningen. Tror nog att jag redde ut lite av känslostormen, nog för att kunna sova i alla fall.
Mindre än en vecka kvar nu, sen bär det av mot Mellanöstern. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Det är så ofattbart på nåt sätt, vilken otrolig chans vi fått! Hur mycket jag än rest tidigare så känns det inte som att jag kan förbereda mig på detta..Taggad till tusen! Så varför känner jag mig som en tickande känslobomb!?
Ja säg det ni. Har en fantastisk kille som jag inte är dösugen på att lämna i fem veckor.. En fantastisk praktik-plats där jag verkligen stormtrivdes.. En liten oro över att omständigheterna är som de är i Palestina och Israel atm.. En blandning av detta i guess. I fredags kom ett mail med vad vi behöver ha gjort tills måndag (lite för mycket saker if you ask me) samt att vår lärare prtata med UD och det är fortfarande okej att åka till Jerusalem. Hon skrev även att om våldet trappas upp ytterligare kan vi få utgå från Tel Aviv istället. Det löser sig (hoppas jag).
Imorgon börjar förberedelsegrejerna på riktigt, vi ska träffa våra handledare från både Palestina och Israel i Adobe connect, läsa in artiklar, ha tre seminarier, massa matnyttiga föreläsningar och liksom försöka landa lite i vad som är på gång. Tisdag och onsdag på samma sätt. Detta varvat med att inhandla en massa måsten, växla pengar, packa lite i taget, gosa med Erik, lämna tillbaks böcker, skriva ut papper, krama på mamma, mm kommer hålla mig sysselsatt i veckan. På torsdag är tanken att vi ska förbereda aktivitet att hålla i på Västbanken. Och snart blir det resa av! Jag som ÄLSKAR att resa! Stört känns det. Tar mycket styrka i att jag ska resa med så fantastiska människor.
Det har verkligen varit fullt upp sen senast, lagt mycket krut på praktiken, man orkar inte mycket annat. Man lever för helgerna i vanlig ordning. Var i Lund en sväng och det var lika fantastiskt som alltid, så bortskämd! Helgen bjöd på kantarellmacka som välkomstpresent, burgare på Casual Streetfood med en mumsig IPA, middag + rödtjut + besserwisser, brunch och så mycket skönt häng - puss på er! Tacksittning med tema barnkalas var kul med, och förra helgen var det halloween-ferre i norpan. Denna vecka kom brursan på besök från Maltat, i fredags var vi och spelade biljard och det var mycket trevligt. Idag har vi varit på söndagsmiddag i Mjölby hos Es föräldrar. Oj så mycket skryt det blev! Det var ju inte ens meningen. Tror nog att jag redde ut lite av känslostormen, nog för att kunna sova i alla fall.
Over and out.
1 kommentarer
anders
10 Nov 2014 15:20
Häftigt, du får berätta mer om vad du ska göra! Förlåt för att jag är kass på att svara på fejjan. Tror du kommer får 5 veckor fyllda av upplevelser, och lilla linkan kommer ligga kvar på samma ställe när du kommer hem!
Kommentera