Igår var vi lediga igen, fy tusan så välbehövligt. Att sova tills man vaknar, lång mysig frulle utan ens en gnutta stress. Förövrigt äter vi kick-ass frukost här, avocado i mängder och ägg i drivor. Förmiddagen spenderades på taket i 20 graders sol med krokig rygg på grund av vänskapsbandsknytning. Tillslut kröp sig rastlösheten på och vi begav oss till Betlehem för lite julklapps-shopping och falafel. Det råkade alldeles passande vara julmarknad på gång och plånboken gick varm. Det finns typ för mycket fina smycken här, CSN räcker inte till mina shopping-behov. Det svåra är bara att inte handla för mycket tunga saker som jag måste skicka hem. Den billiga shoppingen blir snabbt dyr då. Sen kan det ju vara kul att få hem julklappar innan jul.
På kvällen var vi volontärer hembjudna på middag till en man som är aktiv på Laylac och hans familj i ett sprillans nytt hus i Dheisheh camp. Det går att vara rik i campet vill jag lova, allt var mycket pråligt och inrett i lila. Hans fru hade lagat mat i ett dygn och till en halv armé, den smakade såklart fantastiskt. Han hade en stor och vacker familj och atmosfären var varm. Ziad höll tal om att det är något mycket fint och speciellt med att dela en middag tillsammans, man blir som en familj. Han sa även att det är emot guds vilja att inte ta mer mat om man vill (eller kan) äta mer. Något som liksom märktes på framförallt männens tallrikar. Baklavan och kaffet smakade minst lika bra som alltid. Till efter efterrätt serverades frukt och gurka. Minigurkor har de här. Maken på välkomnande, ödmjuka och nyfikna människor har jag aldrig träffat, detta landet gör mig lycklig mitt bland alla hemskheter.
Idag har vi varit på Al-Basma igen. Morgonen började med att jag blev uppbjuden att dansa med en av killarna och plötsligt var det många som försökte lära svenskarna att dansa folkdans. Jag trillade mest runt men som jag skrattade! Senare vart vi med bjudna på frukost plus bingo med en massa kvinnor från Beith Sahour. Det var Arab Woman Union som bjudit in byns kvinnor och frukosten bestod av olika pirogliknande bröd med mumsig fyllning och te. Kvinnorna var hemmafruar i blandade åldrar och de vid mitt bord var mycket trevliga.
Alldeles för närgågna men roliga gubben Abdulla som jg tidigre beskrivit som gränslös kom förbi igen och tog med oss hem till hans paradis. Det var verkligen ett paradis. Högt beläget med otrolig utsikt åt alla håll har han tre hus med fantastiska trädgårdar. Träden var fulla av grapefrukt, apelsin, clementin, citron och kumqait. Hans fru
var bossen och en mycket trevlig kvinna. Han är verkligen en spännande man Abdulla, han jobbade under Gaddafi i sju år. The Gadaffi liksom. Han slutade dock med det efter Gadaffi fängslat honom, känns rimligt. Dessutom fanns det en bild av honom gosandes med Yassir Arafat. Vi avnjöt en solig fika med granatäpplejuice som huvudrollsinnehavare vid deras trädgård och pratade mycket om deras många resor till Sverige. De båda predikade att Palestina behöver moraliskt stöd mer än ekonomiskt stöd - det är viktigt att deras kunskap om deras situation sprids världen över. De vill ha vänner, vänner över hela världen. Abdulla hävdar att han har fler svenska vänner än vi har, tillsammans. Det är nog sant. Vi fick även veta att man som palestinier under 35 års ålder i princip aldrig kan resa, inte ens till Gaza. Detta eftersom man anses vara terrorist automatiskt. Abdullahs fru är från Gaza och hon kan inte hälsa på sin släkt. Att det lilla Palestina som finns är uppdelat är helt sjukt. Som en annan kille sa nu ikväll så är en tvåstatslösning inte möjlig för någon som kommer från södra Israel och nu måste bo här i Betlehem. Någon som aldrig sett havet från sitt hemland och antagligen aldrig kommer kunna det.
Tillbaks på Al-Basma vek vi vykort och papper till block samt pratade med Basma. Basma är en så himla härlig kvinna! Basma är kristen och berättar att det inte är lika många regler att följa som kristen. Dock ska en änka inte gifta om sig (ganska okej för män dock), man ska inte ha pojkvän utan gifta sig, inga barn innan äktenskap and you know the rest. Det verkar även vara omöjligt att gifta sig utan att skaffa barn. Så intressanta diskussioner med vanliga kvinnor om vardagliga ämnen, något jag saknat. I Palestina blir skilsmässor allt vanligare men inte ens i närheten av Sverige. Basma tog sedan med oss på hennes sons examen från trädsniderikurs. Det var mycket högtidligt med katolska präster och finklädda människor. Och vilka skulpturer sen! Super mycket kristna symboler och tjommar som nästan får mig att önska att jag var kristen.
Även idag har det varit 22 grader ute och solen har strålat på klarblå himmel. Det är även idag som den stora årliga julfesten i Betlehem är då det enligt tradition är dags att tända den stora julgranen. Oh my lord vad mycket folk, klaustrofobivarning. En stor scen var uppbyggd och på den satt en stor banderoll med orden "All i want for christmas is justice". Starkt mycket tydligt budskap. Hela centrala staden har klätts med ljus och livemusik ljöd från scenen. Helt otroligt vackert och fyrverkerierna var verkligen pricken över i:t. Måste erkänna att julkänslan kom krypande. Stora kontraster mellan svensk sommarvärme och jul liksom, men detta är så överdrivet att det liksom funkar. Vi gick sedan i samlad skara med Laylac-boysen till en restaurang för att käka, dricka en öl och röka shisha. Vi var medbjudna ut och klubba med graffitti-tjommen ikväll men alla var way för trötta.
Idag har vi varit här i tre veckor. Tiden flyger förbi och snart sitter jag hemma i stolpis och myser. Vår hemmagjda digestivkexkartong vs adventsljusstaken, Betlehem city vs Linköpings city, falafel vs falafel. Over and out.
Kommentera