Tätt mellan inläggen nu, känns viktigt att inte känna konspiration när det gått några dagar och inputen är oumbärlig. Nu ligger jag vid här brevid värmeelementet och gläds att att detta är sista natten i detta helvetes-rum. Jag har ju klagat över detta förut men måste ändå beklaga mig en snabbis, det när kallt och låter som gatan kör här inne. Så, done. Denna vecka har det kommit militärer två gånger om natten in i flyktinglägret och skjutit skunkbomber och tårgas.
Idag har jag tillsamman med halva gruppen påbörjat vår praktik på Al-Basma Center i Beit Sahour. Centret jobbar med personer med intellektuella funktionsnedsättningar i lite blandade åldrar. När vi anlände idag höll de på att öva på ett julspel. Det var den klassiska historien fast med en touch av humor, exempelvis spelades stjärnan över Betlehem av en kille som visade sig vara sen i pjäsen eftersom han fastnat i en checkpoint. Det verkligen lyste av lycka om alla deltagare och vi blev varmt välkomnade av ett nyfiket gäng. Pjäsen avslutades med att de tillsammans sjöng "We shall overcome one day, we will have peace one day" - gåshud! Även Obama och Netanyahu deltog. Centret funkar som ett dagcenter dit de kommer fem dagar i veckan för att göra egna papper som de tillverkar fina julkort och anteckningsblock av, väver mattor av gamla lakan, stickar mössor, spelar teater och musik m.m. Så himla kreativt och så himla härligt att vara där. Al-Basma är en del av Arab Woman Union Society där de bland annat driver 'dagis'. Redan efter första besöket på rundturen fick jag cuteness overload big time när vi gick in i ett litet rum där 26 treåringar storögd glodde på oss. Alla dessa lockar - det liksom drog i livmodern! Vi fick även träffa några gäng barn i andra ålderskategorier i närhen av tre, det var nog fler av oss som kände för bäbisterapi där och då. Längtar redan tills imorgon! Och jusste, äntligen kunde man känna att Sverige bidragit med något, några svenskar/svensk organisation i Linköping hade donerat pengar till deras bakgård är en skylt med orden 'Donated from friends in Sweden' hängde. Basma var en ödmjuk kvinna med d som verkar vara ett stort hjärta, vi sa upprepade gånger att vi vill bidra med något varpå hon tyckte att Sverige gjort nog ungefär. Hon ska nog allt få se. På fyra timmar erbjöds vi te tre gånger, kakor tre gånger, kaffe en gång, juice en gång och lunch. Så spoiled.
Sist men inte minst så har det nu gått 2,5 av 5 veckor, alltså halvvägs hemma. Jag ska nu somna med ro eftersom dagen har varit så bra och jag vet att adventsstakarna är framme i Stolpis. Tänker förövrigt ignorera omval och all annan politisk cirkus ett tag till, både här och i Israel är cirkusen liknande. Over and out.
Kommentera