Jag har fallit pladask för den arabiska kulturen i Palestina. Allt vi fått ta del av och uppleva gör att jag har utvecklats som person på så många plan, det har varit så lärorikt! Kulturkompetensen vi får här känns ovärderlig. Alla människor vi fått möta är otroligt nyfikna, omtänksamma, öppna, varma, glada, allvarliga och ödmjuka på samma gång. Jag blir ofta kär i länder jag reser i men detta är något alldeles särskilt. Att man kan ge så mycket när man många gånger har så lite. Solidaritet och gemenskap no matter what. Sverige har mycket att lära från Palestina och det blir ständigt mer uppenbart för mig.
Igår var vi på Röda Korset och intervjuade en tjomme som pratade lite om deras arbete globalt och lokalt. Vi var mest intresserade av deras arbete med fångar, och då mest de som är barn. Han var ganska begränsad i sin inflation i och med att de har sekretess men lite fick ut av det. Intressant i och med att nästan alla killar vi intervjuat har träffat Röda Korset minst en gång medan de satt inne.
Efter en mycket lång utvärdering med Ziad om vår tid på Laylac var det äntligen dags att styra farewell-party för vår Laylacfamilj. Snacks, godis, vin och grädden på moset: banan och smält choklad. Vi framförde även två eminenta sånger vi tolkat och det hela var mys med en touch av separations ångest. Dansade även lite traditionell palestinsk folkdans - dabka. Det är så kul! Och arabisk musik i love! Ett riktigt bra gäng må jag säga, jag är chockad över hur man kan accepteras och tas in i någons hjärta så fort. De har verkligen skämt bort oss på Laylac. Kommer sakna hela stället och allt vad det innebär. Dheisheh camp och Dheisheh people förevigt i mitt hjärta <3 För att citera Agnes så känner man sig som DiLeva här.
Idag har vi rest en massa. Betlehem - Jerusalem - Haifa - Tamra och till sist Nazareth. När de snirkliga vackra tecknen byts ut mot kantiga fula tecken på husen vet man att man lämnat Västbanken. Dessutom slutar det ganska plötsligt se ut som en krigszon. I checkpointen mellan Betlehem och Jerusalem stannade bussen och alla araber fick gå ut och ställa sig på led. Det var dags att visa sitt gröna palestinska ID. Kvar i bussen satt vi helt dåsiga, kvar satt även de personer som har ett blått israeliskt ID. Varje dag går de stackars människorna igenom detta, jag får känslan av att de behöver be om ursäkt för att de existerar. Först (de kollar såklart palestinerna sist) kommer en kvinnlig soldat och något jag tror var en vakt på bussen och kollar alla våra pass. När soldaten står brevid mig och kollar en kvinna framför mig trycks hennes feta M16 emot mitt ben. Bara några sekunder men nog för att sända kalla kårar genom hela mig. Fy faan för vapen rent utsagt, vill aldrig vänja mig vid deras närvaro.
I Tamra träffade vi Muhammed från Ossim Shalom och hälsade på en institution för personer med kognitiva funktionsnedsättningar han driver. Han är en fantastisk man med ett enormt hjärta. Något som liksom både syns i hans genomsnälla ögon och i allt han säger. Instutionrn var såå fin! Riktigt påkostad. Jag tror inte många chefer säger att de älskar sina klienter som han gör. Dessutom går han på allas bröllop och andra festligheter. Här är man verkligen en del av när samhället på ett så okonstlat sätt. Muhammed berättade även om varför det är viktigt ärr jobba med araber enligt deras kultur. Exempelvis tilltalar han aldrig en kvinna direkt om inte mannen gett sin tillåtelse. Har han möte ensam med en kunna får inte dörren vara stängd. Hela stället var tjusigt inrett och han upprepade hur viktigt det är att familjen känner att deras barn bor i ett hem. Ett hem där även de kan känna sig hemma. Detta borde svenska socialkontor ta efter. Vi avnjöt en lyxfika uppe på en takterrass med helt fantastisk utsikt innan det var dags att åka och äta lunch. Lunchen tog alla pris, lyxiga sallader med ost, granatäpple, svamp, jordnötter, taboulleh, nybakt bröd - you name it! Dessutom fanns det till minst dubbelt så många som oss. Desserter var det med gott om. Lyxness overload för en happy-vego!
Här i Nazareth bor vi på ett riktigt pitoreskt guesthouse med växter överallt, great view och oriental/indisk inredning to die for. Kvällen spenderades strosande i Nazareth med en annan Ossim Shalom-volontär och hans barn. Mycket lugn och vacker stad detta. Vi åkte upp högt över stan och såg Jesus egna stad bre ut sig under oss som ett glittrigt täcke. Efter det bjöds vi med till vår guides familj och träffade alla möjliga släktingar. Drack te och åt sötsaker i deras lägenhet och Pernilla fick kela med deras nymfparakit. Aldrig sett maken på tam pippi. Supergo familj som verkligen visade hur nyfikna, givmilda och sociala folk här är. Alla la till oss på facebook så nu måste vi ju vara vänner tänker jag. Tillslut fick vi dock ursäkta oss och be att få åka hem. Den av oss som hann sova mest inatt fick nog cirkus fyra timmars sömn. Vissa fick noll. Over and out.
Kommentera