Så kom även min magsjuka släpandes. I ett jätteintressant studiebesök om community work i Haifa gav jag tillslut efter för sjukdomen och gav upp. Allt gjorde ont och ville ut. Resten av dagen är en dimma i sängen i Nazareth. Community work dock, vilken himla bra och cool grej! Enligt min uppfattning är community work liksom en inriktning redan i utbildningen ocinte bara något man kan jobba med. Community work innebär i korta drag att man ansvarar exempelvis ett område speciellt utsatt för olika sociala problem tillsammans med några assistent community workers. I dessa områden knackar man dörr, skapar mötesplatser och dialoger för att samla drömmar och åsikter kring hur området skulle kunna förbättras samt vad det finns för behov bland befolkningen. Det kan handla om belysning, busshållplats eller ett ställe att samlas för att göra saker tillsammans. Community workern ska sedan jobba för och lobbya för att genomföra detta. Ett socialare, trevligare område leder många gånger till mindre sociala problem såsom exempelvis isolering, kriminalitet och främlingsfientlighet. Ännu en vinst är att genom att utbilda några exempelvis kvinnor i ledarskap och hur man driver en organisation utbildar man fler och fler i området på samma gång. Jag tycker det är så otroligt fint sätt att jobba, tillsammans med de som faktiskt bor och lever i problematiska områden. Att dessa människor dessutom får en chans att lära känna varandra, och lära av varandra tror jag har en otroligt stor betydelse för ett område. Ett ledord är mångfald. Alla borde lära känna sin granne. Blir helt plötsligt mycket taggad på att bli mer aktiv i bästa Stolpis där hemma. Det har liksom så många fördelar - bli lyssnad på, kunna göra skillnad, ta lärdom av varandra, ha koll på varandras ungar, motverka brott, rusta upp ute områden osv osv. Detta borde Sverige driva så mycket hårdare, kan komma och bli en NGO av detta. Just sayin.
På kvällen missade jag dessvärre den stora julmarknaden med tillhörande julgranständning och borgmästarbesök. Men mina kompanjoner gjorde det allt! När granen tändes tog jag mig ut på balkongen i en huttrade minut och njöt av fyrverkerier och en blinkande grantopp. Inte illa ändå. Borgmästaren klarade jag mig utan.
Igår var vi i Tel Aviv. Besökte en psykiatrisk mottagning som tar emot asylsökande som annars inte har några rättighet. I och med att endast 0,016 % får flyktingstatus i Israel så är flyktingarna inte många. Det senaste decenniet har det kommit 50 000 flyktingar till Israel och de är alltså i princip papperslösa allesammans. Vart håller alla dessa människor hus? De flesta kommer från Eritrea, sen Etiopien och Sudan. Det har kommit fram (genom hundratals intervjuer med överlevare och Amnestys rapport 2011-2013) att flyktingar kidnappats och hållits i Sinai för att torteras av Beduinska kriminella gäng. Flyktingara utpressas ofta på kontaktuppgifter till släktingar som i sin tur tvingas betala helt störda summor för att bespara liven på sina kidnappade familjemedlemmar. När släktingarna kontaktas är förövarna ofta i full gång med att våldta, misshandla, bränna med smält plast, hänga upp eller skära i sina offer, det måste ju höras att det är just deras släkting som plågas. Kan inte familjen betala kan man bli dränkt i bensin och uppeldad eller helt enlt dödad. Så jävla fräscht.
40% har PTSD. 40 jävla procent. Såklart dom har tänker jag. Säkert många fler men diagnosen kan vara knepig att sätta och alla gånger har inte alla samtliga symptom.
Idag har vi varit på Islamic museum och njutit av otrolig konst med snirkliga mönster och en alldeles fantastisk livemusik-show. Så välbehövligt med lite livemusik, berörde rakt ini hjärtat. Det var typ israelisk-latino flamenco. Efter det strosade vi i trånga, mysiga, prutiga gamla Jerusalem. Förutom min mages ovilja mot allt ätbart så var det en mysig dag. Kontraster.
Nu är sex and the city slut och vi har skrivit vår sammanfattning av intervjuer. Två dagar kvar här, tatueringen fjällar och nu ska jag försöka sova bort det sista elaka i magen. Over and out.
Kommentera