Och vips så var jag nästan fem veckor in i min praktik/VFU som behandlingssekreterare på Lotsen i Motala. Ena dagen känns det som jag trampar på utan att ta mig framåt och andra dagen kan jag knappt förstå hur mycket jag lärt mig. De största intrycken kretsar nog ändå kring själva mötena med riktiga klienter samt de etiska frågeställningarna kring detta. förvånansvärt att de allra flesta ändå låter mig delta som observant, vettitusan om jag hade gillat det som klient. Låt mig säga att man inte behöver vara på andra sidan jorden för att bli alldeles utmattad av alla nya intryck! Vill sova jämt. Nu börjar jag dock äntligen landa lite, men det föder en stressblandad rastlöshet. Har ju så mycket plugg att ta tag i innan resan plus en tenta helst.. för mycket tid försvinner. Dessutom ska jag ju nå mina lärandemål typ sex/sju veckor snabbare än de som är i Sverige hela sin praktik.. Behöver jag säga att jag haft fullt upp på sistone? :P Att praktiken är i Motala gör att nästan fyra timmar går bort i transport, nio timmar på praktiken, Amnesty, samtalsledare för T1, plugga inför seminarier/forskningsredovisning/tenta/Israel/Palestina samt övrigt familje/barn/ungdomsrelaterat till praktiken resulterar i att socialt liv och träning i princip är lika med noll. Släng på en förkylning med vetja. Aja, nu ska jag sluta gnälla faktiskt, det är otroligt intressant och utvecklande! Lotsen är dessutom ett toppen-stället och jag lär mig massor.
Vi nu haft vår första avstämningsträff med Israel/Palestina-gänget, som läget är nu så blir resan av. Känns peppigt, nervigt och alldeles alldelesunderbart! :D Gänget har krympt lite men finns kvar, trots en nogrann genomgång av säkerhetsläget. Kan fortfarande inte förstå att det blir av. Så ballt.
I fredags hade vi hälsodag med andra verksamheter som jobbar med barn och unga i Motala, detta innebar en heldag i Omberg. På förmiddagen var jag på studiebesök på Stenförädlingen, det var tufft. Efter korvgrillningslunch deluxe var det dags för klättring i höghöjdsbana och Zipline - SÅ JÄVLA SKÖJJ! Höjdrädda-Hanna klarade det faktiskt galant! Höghöjdsbanan var blott (ca) fem meter upp och inte så himla svår men det var ändå en sjuk kick att klättra mellan träden. Zipline var också hur coolt som helst, att liksom glida fram mellan svajande träd! Detta vill jag göra om for sure! I helgen var vi i Göteborg med huvudfokus på Liseberg, även det var fruktansvärt sköj! Helix im in lööv! Extra peppigt att den välkända pizza-buffen transförmerats till en as-skysst vego-buffe, mycket tzay blev det.
Nej nu går ögona i kors, men lite av det jag fått ner känns som det lättade min oh so trubbled mind. Klockan har nu hunnit bli typ en hel timme förbi min läggtid så nu krävs disciplin i ledet!
Over and out.
